Idag ska jag åka på Metalldagarna i Olofström!
Gissa vem som uppträder där!!!
Eller jag berättar ERIC SAADE!!!!! <3<3<3<3<3
JIPPI! Jag har redan tvättat håret och duschat och nu ska jag klä på mig, sminka mig och fixa håret!
söndag 21 augusti 2011
måndag 11 april 2011
Berättelseläxa om vänskap i framtiden.
- Yes! ropade jag.
- Vad gör du? frågar mamma.
- Jag klarade precis det svåraste uppdraget på Frontireville.
- Vad är Frontierville?
- Det är ett spel på Facebook.
- Sitter du vid datorn nu igen? Du måste gå ut och få frisk luft!
- Men vad ska jag göra ute då?
- Men ring till någon utav dina kompisar.
- Vem då?
- Jag vet inte men ring bara till nån bara.
Jag började leta i telefonboken vi fått utav skolan.
1a, 1b, 2a, 2b, 2c, 3a, 3b, 4a, 4b, 5a och äntligen 5b.
Jag kanske ska ringa till Hannah eller kanske till Mira. Nej jag ringer till Sanna.
Jag började slå numret på telefonen.
- 1,2,3,4,9. sa jag tyst för mig själv.
- Hej det är Sanna. svarade Sanna i andra luren.
- Hej. sa jag lite tyst.
- Vem är det?
- Det är Emma från klassen.
- Vad vill du? svarade hon snäsigt.
- Jag undrar om… ja alltså…
- Kom till sak!
- Kan vi göra något? sa jag snabbt.
- Är du inte upptagen med datorn?
- Nej det är jag inte! sa jag irriterat.
- Nej jag kan inte idag. Jag ska… jag ska… jag ska iväg. svarade Sanna.
- Jamen, jamen.
- Hej då! Sanna la på innan jag ens hann reagera.
Nähä! Då får jag ringa till Mira.
Jag slår in hennes nummer och väntar.
- Hej. svarar en främmande röst.
- Hej. svarade jag försiktigt.
- Vem är det? frågar rösten.
- Jag heter Emma och jag undrar om Mira är hemma.
- Nej hon är hos Sanna. Vill du att jag ska säga att du har ringt?
- Nej det behöver du inte göra. Hej då.
- Hej då.
Men Sanna sa att hon skulle iväg hon sa ju aldrig att Mira var hemma hos henne.
Jaja. Jag får väl testa någon annan.
Jag ringde runt till alla men antingen svarade ingen eller var dom upptagna. Vad ska jag göra nu? Jaja jag får väl gå upp och spela frontierville.
Jag fick en idé…
Om jag söker på deras namn på Facebook så kan vi bli vänner där istället för i verkligheten.
Men då får jag ju ändå inte träffa vännerna och ha kul.
Jag orkar inte med det här mer.
Jag slängde mig på sängen och började gråta.
Mamma kom in och satte sig på sängen och började klappa mig på huvudet.
- Hur är det? frågade mamma med len röst.
- Jag vet inte hur jag ska göra! sa jag med gråt i rösten.
- Vad är det som du inte vet hur du ska göra?
Jag satte mig upp i sängen i stället.
- Jag vet inte om jag ska sluta vara på datorn så mycket eller om jag ska fortsätta som vanligt.
- Jag tycker att du ska börja vara lite mer social istället för att bara vara i din lilla datavärld.
- Du har nog rätt.
En vecka efter att jag slutade att vara på datorn.
I skolan.
- Hej vad ska du göra i eftermiddag? frågade Mira.
- Hej jag ska inte göra något särskilt. Hur så? svarade jag.
- Jag undrar om vi kan vara med varandra idag.
- Ja det kan vi göra. Men vem ska vi vara hos?
- Vi kan väl vara hos dig?
- Ja det kan vi.
På kvällen när Mira åkt hem så satte jag mig i soffan och funderade vad som hade hänt under dagen. Det hade varit en utav de roligaste dagarna på länge.
Mamma hade rätt att en riktig vän här i nuet är bättre än en dataskärm.
Enda sättet att få en vän är att vara en.
- Vad gör du? frågar mamma.
- Jag klarade precis det svåraste uppdraget på Frontireville.
- Vad är Frontierville?
- Det är ett spel på Facebook.
- Sitter du vid datorn nu igen? Du måste gå ut och få frisk luft!
- Men vad ska jag göra ute då?
- Men ring till någon utav dina kompisar.
- Vem då?
- Jag vet inte men ring bara till nån bara.
Jag började leta i telefonboken vi fått utav skolan.
1a, 1b, 2a, 2b, 2c, 3a, 3b, 4a, 4b, 5a och äntligen 5b.
Jag kanske ska ringa till Hannah eller kanske till Mira. Nej jag ringer till Sanna.
Jag började slå numret på telefonen.
- 1,2,3,4,9. sa jag tyst för mig själv.
- Hej det är Sanna. svarade Sanna i andra luren.
- Hej. sa jag lite tyst.
- Vem är det?
- Det är Emma från klassen.
- Vad vill du? svarade hon snäsigt.
- Jag undrar om… ja alltså…
- Kom till sak!
- Kan vi göra något? sa jag snabbt.
- Är du inte upptagen med datorn?
- Nej det är jag inte! sa jag irriterat.
- Nej jag kan inte idag. Jag ska… jag ska… jag ska iväg. svarade Sanna.
- Jamen, jamen.
- Hej då! Sanna la på innan jag ens hann reagera.
Nähä! Då får jag ringa till Mira.
Jag slår in hennes nummer och väntar.
- Hej. svarar en främmande röst.
- Hej. svarade jag försiktigt.
- Vem är det? frågar rösten.
- Jag heter Emma och jag undrar om Mira är hemma.
- Nej hon är hos Sanna. Vill du att jag ska säga att du har ringt?
- Nej det behöver du inte göra. Hej då.
- Hej då.
Men Sanna sa att hon skulle iväg hon sa ju aldrig att Mira var hemma hos henne.
Jaja. Jag får väl testa någon annan.
Jag ringde runt till alla men antingen svarade ingen eller var dom upptagna. Vad ska jag göra nu? Jaja jag får väl gå upp och spela frontierville.
Jag fick en idé…
Om jag söker på deras namn på Facebook så kan vi bli vänner där istället för i verkligheten.
Men då får jag ju ändå inte träffa vännerna och ha kul.
Jag orkar inte med det här mer.
Jag slängde mig på sängen och började gråta.
Mamma kom in och satte sig på sängen och började klappa mig på huvudet.
- Hur är det? frågade mamma med len röst.
- Jag vet inte hur jag ska göra! sa jag med gråt i rösten.
- Vad är det som du inte vet hur du ska göra?
Jag satte mig upp i sängen i stället.
- Jag vet inte om jag ska sluta vara på datorn så mycket eller om jag ska fortsätta som vanligt.
- Jag tycker att du ska börja vara lite mer social istället för att bara vara i din lilla datavärld.
- Du har nog rätt.
En vecka efter att jag slutade att vara på datorn.
I skolan.
- Hej vad ska du göra i eftermiddag? frågade Mira.
- Hej jag ska inte göra något särskilt. Hur så? svarade jag.
- Jag undrar om vi kan vara med varandra idag.
- Ja det kan vi göra. Men vem ska vi vara hos?
- Vi kan väl vara hos dig?
- Ja det kan vi.
På kvällen när Mira åkt hem så satte jag mig i soffan och funderade vad som hade hänt under dagen. Det hade varit en utav de roligaste dagarna på länge.
Mamma hade rätt att en riktig vän här i nuet är bättre än en dataskärm.
Enda sättet att få en vän är att vara en.
fredag 8 april 2011
Min berättelse!
Kajsa och Johan hade varit vänner sedan de var små. Den här sommaren var en ovanligt varm sommar och Kajsa och Johan hade precis gått ut fjärde klass.
En het sommardag bad de sina föräldrar om lov att få vara borta hela dagen. De fick hjälp med att packa en ordentlig matsäck och så tog de med sig badkläder, för de visste att det fanns en liten skogssjö lite längre bort. Kanske skulle de ta sig ett dopp?
De vandrade iväg på den lilla grusstigen in i skogen.
Strax efter deras första paus sprang de på ett gammalt fallfärdigt övergivet hus. De beslöt sig för att ta sig en närmare titt. De gick långsamt fram mot det röda huset och upp för trappstegen till husets port. Kajsa satte försiktigt handen på handtaget… den gick upp! Med ett högt knarrande blev dörren vidöppen framför barnen.
- Nej, nu går vi! Sa Johan och vände på klacken. Men Kajsa stoppade honom.
- Men vi kan ju inte gå nu, när dörren har öppnat sig för oss! Det måste betyda något!
Så gick de båda in i huset. De vågade knappt andas när de såg sig omkring. Överallt låg dammet tjockt, men det stod möbler och några vissna rosor hängde i en vas. Direkt innanför dörren fanns en trappa som ledde upp till en vindsvåning. Kajsa drog med sig Johan upp. Där trappan slutade fanns en stängd gammal och sliten trädörr. Kajsa tog Johans svettiga hand i sin och förde den till det rostiga gamla dörrvredet. De vred om och dörren gled ljudlöst upp. Rummets väggar var klädda i en orange tapet med röda rosor på och golvet var av ek och knarrade när man gick på det. I taket hängde en dammig kristallkrona. Det stod en gul gammal soffgrupp mitt i rummet och en garderob längs väggen. Kajsa gick in och satte sig i soffan. Hon lutade sig mot en randig kudde. Hon kände något hårt bakom den. Hon lyfte upp kudden och där låg ett gammalt fotoalbum.
- Johan kom och kolla här. sa Kajsa.
- Vad är det? frågade Johan.
- Jag hittade det här fotoalbumet bakom den där kudden.
- Ska vi kolla i det eller?
- Det är klart vi ska det!
De började bläddra i albumet.
- Kolla där! sa Johan och pekade på en bild med ett brudpar.
- Vad är det för konstigt med det då? undrade Kajsa.
- Det är ju min farmor och farfar!
- Men hur har det kommit hit?
- Jag kommer inte ihåg att vi har känt nån som bott här.
Plötsligt hör de hur ytterdörren öppnas. De hör steg i trappan, nu är det någon utanför rummet.
- Vad ska vi göra nu? viskade Kajsa.
- Följ efter mig. svarade Johan medan han började smyga mot garderoben på andra sidan rummet.
Johan öppnade försiktigt dörren och de båda barnen kröp in.
De satt helt tysta och vågade knappast andas. De satt och lyssnade efter personen som stod utanför dörren in till rummet. Men hörde ingenting. Kajsa tittade försiktigt ut genom garderobsdörren. Ingen var i rummet då vågade hon sig ut. Men Johan satt kvar i garderoben. Kajsa gick fram till dörren och öppnade den. Ingen var utanför! Men de hade ju inte hört att någon hade gått ner och ingen kan ju bara försvinna i tomma intet. Kajsa gick tillbaka till gardroben där Johan fortfarande satt.
- Det finns ingen där ute så du behöver inte gömma dig mer. sa Kajsa.
- Men ingen har ju gått ner för trappan. sa Johan.
De tog med sig albumet ner och de gick ut i den bränn heta solen.
De satte sig på en gräsplätt en liten bit från och tog en macka var och började bläddra i albumet. Plötsligt trillade det ner en lapp från albumet.
På den stod det:
Finn jordkällaren som finns i närheten av husets tomtgräns. Där inne finns en låda med nästa ledtråd.
- Kom så börjar vi leta. sa Kajsa medan hon var på väg att resa sig upp.
- Okej! Jag kommer. svarade Johan.
När de äntligen hittar jordkällaren så är den täckt med buskar och blomrankor så de var tvungna att ta väck allt. Efter en stunds slitande har de äntligen fått väck allt från dörren och så kunde de komma in i jordkällaren.
Det började att leta efter lådan. Tillslut hittar de den och de tar med sig den ut. När de var ute i solljuset igen så öppnade de lådan och tog ut lappen.
På lappen stod det:
Följ skogstigen till den lilla sjön och där ska ni följa stranden tills ni ser en stor sten som liknar ett lejon. Leta runt stenen efter yttligare en låda med en ledtråd.
När de läst lappen stoppade Johan den i fickan och de började att gå.
De gick längs stigen och när de äntligen kom fram till stranden så stod de och tittade ut över vattnet en stund.
- Kan vi ta ett dopp? frågade Johan.
- Jo det kan vi göra men bara ett snabbt dopp så att vi kan fortsätta att leta efter ledtrådar. svarade Kajsa.
Efter att de hade tagit ett svalkande dopp så tog de på sig sina vanliga kläder och började gå bort mot den lejonformade stenen.
När de hade letat runt stenen och var nära att ge upp hittade Johan äntligen lådan med ledtråden i.
Detta är den sista ledtråden.
Med hjälp av de här bokstäverna får ni veta var er överraskning finns.
Bokstäverna är:
N, d, j, l, o, r, k, l, ä, a, r, e.
De börjar fundera.
- Jag har det! säger Kajsa efter en stund.
- Vad blir det då? frågar Johan.
- J, o, r, d, k, ä, l, l, a, r, e, n!!!!
- Men vad kan det betyda?
- Jag tror att det betyder att vi ska gå tillbaka till jordkällaren och så måste vår överraskning finnas där.
De samlade ihop bokstäverna och började att gå tillbaka.
En stund senare stod de utanför jordkällaren. De öppnade sakta och försiktigt dörren. Försiktigt gick dom in i den fuktiga gamla jordkällaren.
Det var inte lika mörkt där inne nu som det var när de hade varit där tidigare under dagen och nu såg de även en lucka i golvet.
Johan lyfte försiktigt upp luckan. Det ledde en trappa ner under golvet. Barnen började försiktigt gå ner för trappan.
När trappan var slut var det yttligare en dörr.
Kajsa tryckte försiktigt ner handtaget och dörren gled upp med ett knarrande ljud. Det var helt svart där inne och de såg ingenting.
Plötsligt tändes en lampa tänds och någon eller några ropar “Överraskning”.
De båda barnen vänder sig förvånat om och bakom dom står Johans farmor och farfar.
- Men, men. Vad gör ni här? undrade Johan med en förvånad röst.
- Vi tänkte att ni två skulle ha något att göra och vi visste att ni två inte kunde stå i mot att leta efter ledtrådar. sa Johans farmor.
- Men vems var huset? frågade Kajsa.
- Det var en gammal kompis till oss som bor där och det gjorde inget att vi lånade huset lite. sa Johans farfar.
- Isåfall tror jag att det var ni som hade lagt dit fotoalbumet bakom soffan. sa Johan.
- Ja det var det. sa farmor.
Och så hör de hur det är några som är på väg ner för trappan och i trappan stod Johans föräldrar och Kajsas föräldrar.
- Hej! sa Kajsas mamma glatt.
- Hej! svarade Johan och Kajsa samtidigt.
- Vill ni ha lite bullar och saft? frågade Johans mamma.
- Det är klart vi vill det. sa Johan.
- Vad bra för då har ni tid att berätta vad ni har gjort idag. sa Kajsas pappa.
Och så började de att fika och så började Kajsa och Johan berätta vad som hade hänt under dagen.
- Men vem var det som gick i trappan utanför rummet i huset? frågade Kajsa.
- Vi gick inte upp för hela trappan utan vi gick bara några trappsteg upp och sen gick vi ner som om någon skulle gått upp för hela trappan. sa farfar.
När alla hade fikat upp och alla var mätta och glada så packade de ihop alla sakerna och började gå hem.
På kvällen sov Johan över hos Kajsa och de låg och pratade om vad som hade hänt under dagen i flera timmar.
Slut!
En het sommardag bad de sina föräldrar om lov att få vara borta hela dagen. De fick hjälp med att packa en ordentlig matsäck och så tog de med sig badkläder, för de visste att det fanns en liten skogssjö lite längre bort. Kanske skulle de ta sig ett dopp?
De vandrade iväg på den lilla grusstigen in i skogen.
Strax efter deras första paus sprang de på ett gammalt fallfärdigt övergivet hus. De beslöt sig för att ta sig en närmare titt. De gick långsamt fram mot det röda huset och upp för trappstegen till husets port. Kajsa satte försiktigt handen på handtaget… den gick upp! Med ett högt knarrande blev dörren vidöppen framför barnen.
- Nej, nu går vi! Sa Johan och vände på klacken. Men Kajsa stoppade honom.
- Men vi kan ju inte gå nu, när dörren har öppnat sig för oss! Det måste betyda något!
Så gick de båda in i huset. De vågade knappt andas när de såg sig omkring. Överallt låg dammet tjockt, men det stod möbler och några vissna rosor hängde i en vas. Direkt innanför dörren fanns en trappa som ledde upp till en vindsvåning. Kajsa drog med sig Johan upp. Där trappan slutade fanns en stängd gammal och sliten trädörr. Kajsa tog Johans svettiga hand i sin och förde den till det rostiga gamla dörrvredet. De vred om och dörren gled ljudlöst upp. Rummets väggar var klädda i en orange tapet med röda rosor på och golvet var av ek och knarrade när man gick på det. I taket hängde en dammig kristallkrona. Det stod en gul gammal soffgrupp mitt i rummet och en garderob längs väggen. Kajsa gick in och satte sig i soffan. Hon lutade sig mot en randig kudde. Hon kände något hårt bakom den. Hon lyfte upp kudden och där låg ett gammalt fotoalbum.
- Johan kom och kolla här. sa Kajsa.
- Vad är det? frågade Johan.
- Jag hittade det här fotoalbumet bakom den där kudden.
- Ska vi kolla i det eller?
- Det är klart vi ska det!
De började bläddra i albumet.
- Kolla där! sa Johan och pekade på en bild med ett brudpar.
- Vad är det för konstigt med det då? undrade Kajsa.
- Det är ju min farmor och farfar!
- Men hur har det kommit hit?
- Jag kommer inte ihåg att vi har känt nån som bott här.
Plötsligt hör de hur ytterdörren öppnas. De hör steg i trappan, nu är det någon utanför rummet.
- Vad ska vi göra nu? viskade Kajsa.
- Följ efter mig. svarade Johan medan han började smyga mot garderoben på andra sidan rummet.
Johan öppnade försiktigt dörren och de båda barnen kröp in.
De satt helt tysta och vågade knappast andas. De satt och lyssnade efter personen som stod utanför dörren in till rummet. Men hörde ingenting. Kajsa tittade försiktigt ut genom garderobsdörren. Ingen var i rummet då vågade hon sig ut. Men Johan satt kvar i garderoben. Kajsa gick fram till dörren och öppnade den. Ingen var utanför! Men de hade ju inte hört att någon hade gått ner och ingen kan ju bara försvinna i tomma intet. Kajsa gick tillbaka till gardroben där Johan fortfarande satt.
- Det finns ingen där ute så du behöver inte gömma dig mer. sa Kajsa.
- Men ingen har ju gått ner för trappan. sa Johan.
De tog med sig albumet ner och de gick ut i den bränn heta solen.
De satte sig på en gräsplätt en liten bit från och tog en macka var och började bläddra i albumet. Plötsligt trillade det ner en lapp från albumet.
På den stod det:
Finn jordkällaren som finns i närheten av husets tomtgräns. Där inne finns en låda med nästa ledtråd.
- Kom så börjar vi leta. sa Kajsa medan hon var på väg att resa sig upp.
- Okej! Jag kommer. svarade Johan.
När de äntligen hittar jordkällaren så är den täckt med buskar och blomrankor så de var tvungna att ta väck allt. Efter en stunds slitande har de äntligen fått väck allt från dörren och så kunde de komma in i jordkällaren.
Det började att leta efter lådan. Tillslut hittar de den och de tar med sig den ut. När de var ute i solljuset igen så öppnade de lådan och tog ut lappen.
På lappen stod det:
Följ skogstigen till den lilla sjön och där ska ni följa stranden tills ni ser en stor sten som liknar ett lejon. Leta runt stenen efter yttligare en låda med en ledtråd.
När de läst lappen stoppade Johan den i fickan och de började att gå.
De gick längs stigen och när de äntligen kom fram till stranden så stod de och tittade ut över vattnet en stund.
- Kan vi ta ett dopp? frågade Johan.
- Jo det kan vi göra men bara ett snabbt dopp så att vi kan fortsätta att leta efter ledtrådar. svarade Kajsa.
Efter att de hade tagit ett svalkande dopp så tog de på sig sina vanliga kläder och började gå bort mot den lejonformade stenen.
När de hade letat runt stenen och var nära att ge upp hittade Johan äntligen lådan med ledtråden i.
Detta är den sista ledtråden.
Med hjälp av de här bokstäverna får ni veta var er överraskning finns.
Bokstäverna är:
N, d, j, l, o, r, k, l, ä, a, r, e.
De börjar fundera.
- Jag har det! säger Kajsa efter en stund.
- Vad blir det då? frågar Johan.
- J, o, r, d, k, ä, l, l, a, r, e, n!!!!
- Men vad kan det betyda?
- Jag tror att det betyder att vi ska gå tillbaka till jordkällaren och så måste vår överraskning finnas där.
De samlade ihop bokstäverna och började att gå tillbaka.
En stund senare stod de utanför jordkällaren. De öppnade sakta och försiktigt dörren. Försiktigt gick dom in i den fuktiga gamla jordkällaren.
Det var inte lika mörkt där inne nu som det var när de hade varit där tidigare under dagen och nu såg de även en lucka i golvet.
Johan lyfte försiktigt upp luckan. Det ledde en trappa ner under golvet. Barnen började försiktigt gå ner för trappan.
När trappan var slut var det yttligare en dörr.
Kajsa tryckte försiktigt ner handtaget och dörren gled upp med ett knarrande ljud. Det var helt svart där inne och de såg ingenting.
Plötsligt tändes en lampa tänds och någon eller några ropar “Överraskning”.
De båda barnen vänder sig förvånat om och bakom dom står Johans farmor och farfar.
- Men, men. Vad gör ni här? undrade Johan med en förvånad röst.
- Vi tänkte att ni två skulle ha något att göra och vi visste att ni två inte kunde stå i mot att leta efter ledtrådar. sa Johans farmor.
- Men vems var huset? frågade Kajsa.
- Det var en gammal kompis till oss som bor där och det gjorde inget att vi lånade huset lite. sa Johans farfar.
- Isåfall tror jag att det var ni som hade lagt dit fotoalbumet bakom soffan. sa Johan.
- Ja det var det. sa farmor.
Och så hör de hur det är några som är på väg ner för trappan och i trappan stod Johans föräldrar och Kajsas föräldrar.
- Hej! sa Kajsas mamma glatt.
- Hej! svarade Johan och Kajsa samtidigt.
- Vill ni ha lite bullar och saft? frågade Johans mamma.
- Det är klart vi vill det. sa Johan.
- Vad bra för då har ni tid att berätta vad ni har gjort idag. sa Kajsas pappa.
Och så började de att fika och så började Kajsa och Johan berätta vad som hade hänt under dagen.
- Men vem var det som gick i trappan utanför rummet i huset? frågade Kajsa.
- Vi gick inte upp för hela trappan utan vi gick bara några trappsteg upp och sen gick vi ner som om någon skulle gått upp för hela trappan. sa farfar.
När alla hade fikat upp och alla var mätta och glada så packade de ihop alla sakerna och började gå hem.
På kvällen sov Johan över hos Kajsa och de låg och pratade om vad som hade hänt under dagen i flera timmar.
Slut!
onsdag 23 mars 2011
Berättelseläxa!
Jag har en jättejätterolig läxa.
Jag har fått en början på en berättelse och så ska jag skriva en fortsättning.
Nu ska jag bara skriva av det jag har skrivit för hand och så ska jag bara skriva in det sista på datorn.
Så snart har jag gjort klart läxan till fredag och då har jag bara engelskan att öva lite på.
Jag har fått en början på en berättelse och så ska jag skriva en fortsättning.
Nu ska jag bara skriva av det jag har skrivit för hand och så ska jag bara skriva in det sista på datorn.
Så snart har jag gjort klart läxan till fredag och då har jag bara engelskan att öva lite på.
Idioten!!!!!
Vet ni vad som hände precis nu när jag satt och skrev.
Jo mamma fick ut Idioten!!!!
Det är typ 3gånger sen hon lärde sig det!!
Jo mamma fick ut Idioten!!!!
Det är typ 3gånger sen hon lärde sig det!!
Fiskbensfläta.
Steg 1: Dela upp håret på mitten i två lika stora delar.
Steg 2: Ta sedan en slinga från högersidan med hjälp av pekfingret och korsa den över till håret på vänstersidan. Desto smalare slingor man tar desto tätare blir flätan därav namnet fiskbensfläta.
Steg 3: Gör samma sak med andra sidan (dvs vänstersidan) så att du får ett kors. Dra åt beroende hur hårt/löst du vill att flätan ska vara. Fortsätt sedan med att ta en slinga från vartannat håll (dvs från höger till vänster, från vänster till höger osv).
Steg 4: Håll fast den nyinkomna slingan med hjälp av tummen som är huvudverktyget tillsammans med pekfingret för att lyckas med denna flätan.
Steg 5: Fortsätt sedan hela vägen ner eller som önskas.
Steg 6: Så här ser flätan ut när den är färdig. Ett tips är att snurra ett läderband runt hårbandet, sätt även fast några berlocker på läderbandet för en lite rockigare variant.
TIPS:
En variant om man ska på fest.
Ta upp flätan och göm hårbandet under flätans början. Spänn fast med en hårnål på var sida så att flätan inte ramlar ner.
En variant om man ska på fest.
Ta upp flätan och göm hårbandet under flätans början. Spänn fast med en hårnål på var sida så att flätan inte ramlar ner.
tisdag 22 mars 2011
Min 11 i topp låt lista!
- Popular - Eric Saade
- Why do we need fashion!? - Eric Saade
- Break of dawn - Eric Saade
- Radioactive - Eric Saade
- Upgrade - Eric Saade
- It´s gonna rain - Eric Saade
- Masquerade - Eric Saade
- Sleepless - Eric Saade
- Say it - Eric Saade
- I´ll be alright - Eric Saade
- It´s like that with you - Eric Saade
I helgen...
... så lärde jag mig äta ägg!!!!!!!!!
Fast gulan var sådär men jag åt allt utan gulan. Alltså bara vitan.
Fast gulan var sådär men jag åt allt utan gulan. Alltså bara vitan.
fredag 5 november 2010
måndag 8 mars 2010
Födelsedags firande!
Idag fyller mamma år.
Vi gick upp jätte tidigt.
Jag börjar bli ganska trött nu.
Mamma fick presentkort utav pappa och utav mig fick mamma en ljuslykta i glas som man kan stoppa antingen en blomma eller ett ljus och utav Mia fick mamma två ljuspaket.
Vi gick upp jätte tidigt.
Jag börjar bli ganska trött nu.
Mamma fick presentkort utav pappa och utav mig fick mamma en ljuslykta i glas som man kan stoppa antingen en blomma eller ett ljus och utav Mia fick mamma två ljuspaket.
måndag 8 februari 2010
Detta inlägg är skrivet under kittelhot!
Jag har ddsfinget hiufyydatt göra degt är jätte tråkigtv mia sitter och hkittl baerr 87mig hjela yhtiden ,.
fredag 15 januari 2010
lördag 9 januari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
