Min berättelse!

Kajsa och Johan hade varit vänner sedan de var små. Den här sommaren var en ovanligt varm sommar och Kajsa och Johan hade precis gått ut fjärde klass.

En het sommardag bad de sina föräldrar om lov att få vara borta hela dagen. De fick hjälp med att packa en ordentlig matsäck och så tog de med sig badkläder, för de visste att det fanns en liten skogssjö lite längre bort. Kanske skulle de ta sig ett dopp?

De vandrade iväg på den lilla grusstigen in i skogen.

Strax efter deras första paus sprang de på ett gammalt fallfärdigt övergivet hus. De beslöt sig för att ta sig en närmare titt. De gick långsamt fram mot det röda huset och upp för trappstegen till husets port. Kajsa satte försiktigt handen på handtaget… den gick upp! Med ett högt knarrande blev dörren vidöppen framför barnen.

- Nej, nu går vi! Sa Johan och vände på klacken. Men Kajsa stoppade honom.
- Men vi kan ju inte gå nu, när dörren har öppnat sig för oss! Det måste betyda något!

Så gick de båda in i huset. De vågade knappt andas när de såg sig omkring. Överallt låg dammet tjockt, men det stod möbler och några vissna rosor hängde i en vas. Direkt innanför dörren fanns en trappa som ledde upp till en vindsvåning. Kajsa drog med sig Johan upp. Där trappan slutade fanns en stängd gammal och sliten trädörr. Kajsa tog Johans svettiga hand i sin och förde den till det rostiga gamla dörrvredet. De vred om och dörren gled ljudlöst upp. Rummets väggar var klädda i en orange tapet med röda rosor på och golvet var av ek och knarrade när man gick på det. I taket hängde en dammig kristallkrona. Det stod en gul gammal soffgrupp mitt i rummet och en garderob längs väggen. Kajsa gick in och satte sig i soffan. Hon lutade sig mot en randig kudde. Hon kände något hårt bakom den. Hon lyfte upp kudden och där låg ett gammalt fotoalbum.

- Johan kom och kolla här. sa Kajsa.
- Vad är det? frågade Johan.
- Jag hittade det här fotoalbumet bakom den där kudden.
- Ska vi kolla i det eller?
- Det är klart vi ska det!

De började bläddra i albumet.
- Kolla där! sa Johan och pekade på en bild med ett brudpar.
- Vad är det för konstigt med det då? undrade Kajsa.
- Det är ju min farmor och farfar!
- Men hur har det kommit hit?
- Jag kommer inte ihåg att vi har känt nån som bott här.

Plötsligt hör de hur ytterdörren öppnas. De hör steg i trappan, nu är det någon utanför rummet.

- Vad ska vi göra nu? viskade Kajsa.
- Följ efter mig. svarade Johan medan han började smyga mot garderoben på andra sidan rummet.

Johan öppnade försiktigt dörren och de båda barnen kröp in.
De satt helt tysta och vågade knappast andas. De satt och lyssnade efter personen som stod utanför dörren in till rummet. Men hörde ingenting. Kajsa tittade försiktigt ut genom garderobsdörren. Ingen var i rummet då vågade hon sig ut. Men Johan satt kvar i garderoben. Kajsa gick fram till dörren och öppnade den. Ingen var utanför! Men de hade ju inte hört att någon hade gått ner och ingen kan ju bara försvinna i tomma intet. Kajsa gick tillbaka till gardroben där Johan fortfarande satt.

- Det finns ingen där ute så du behöver inte gömma dig mer. sa Kajsa.
- Men ingen har ju gått ner för trappan. sa Johan.

De tog med sig albumet ner och de gick ut i den bränn heta solen.
De satte sig på en gräsplätt en liten bit från och tog en macka var och började bläddra i albumet. Plötsligt trillade det ner en lapp från albumet.
På den stod det:

Finn jordkällaren som finns i närheten av husets tomtgräns. Där inne finns en låda med nästa ledtråd.

- Kom så börjar vi leta. sa Kajsa medan hon var på väg att resa sig upp.
- Okej! Jag kommer. svarade Johan.

När de äntligen hittar jordkällaren så är den täckt med buskar och blomrankor så de var tvungna att ta väck allt. Efter en stunds slitande har de äntligen fått väck allt från dörren och så kunde de komma in i jordkällaren.
Det började att leta efter lådan. Tillslut hittar de den och de tar med sig den ut. När de var ute i solljuset igen så öppnade de lådan och tog ut lappen.
På lappen stod det:

Följ skogstigen till den lilla sjön och där ska ni följa stranden tills ni ser en stor sten som liknar ett lejon. Leta runt stenen efter yttligare en låda med en ledtråd.

När de läst lappen stoppade Johan den i fickan och de började att gå.
De gick längs stigen och när de äntligen kom fram till stranden så stod de och tittade ut över vattnet en stund.

- Kan vi ta ett dopp? frågade Johan.
- Jo det kan vi göra men bara ett snabbt dopp så att vi kan fortsätta att leta efter ledtrådar. svarade Kajsa.

Efter att de hade tagit ett svalkande dopp så tog de på sig sina vanliga kläder och började gå bort mot den lejonformade stenen.
När de hade letat runt stenen och var nära att ge upp hittade Johan äntligen lådan med ledtråden i.

Detta är den sista ledtråden.
Med hjälp av de här bokstäverna får ni veta var er överraskning finns.
Bokstäverna är:
N, d, j, l, o, r, k, l, ä, a, r, e.

De börjar fundera.

- Jag har det! säger Kajsa efter en stund.
- Vad blir det då? frågar Johan.
- J, o, r, d, k, ä, l, l, a, r, e, n!!!!
- Men vad kan det betyda?
- Jag tror att det betyder att vi ska gå tillbaka till jordkällaren och så måste vår överraskning finnas där.

De samlade ihop bokstäverna och började att gå tillbaka.
En stund senare stod de utanför jordkällaren. De öppnade sakta och försiktigt dörren. Försiktigt gick dom in i den fuktiga gamla jordkällaren.
Det var inte lika mörkt där inne nu som det var när de hade varit där tidigare under dagen och nu såg de även en lucka i golvet.
Johan lyfte försiktigt upp luckan. Det ledde en trappa ner under golvet. Barnen började försiktigt gå ner för trappan.
När trappan var slut var det yttligare en dörr.
Kajsa tryckte försiktigt ner handtaget och dörren gled upp med ett knarrande ljud. Det var helt svart där inne och de såg ingenting.

Plötsligt tändes en lampa tänds och någon eller några ropar “Överraskning”.
De båda barnen vänder sig förvånat om och bakom dom står Johans farmor och farfar.

- Men, men. Vad gör ni här? undrade Johan med en förvånad röst.
- Vi tänkte att ni två skulle ha något att göra och vi visste att ni två inte kunde stå i mot att leta efter ledtrådar. sa Johans farmor.
- Men vems var huset? frågade Kajsa.
- Det var en gammal kompis till oss som bor där och det gjorde inget att vi lånade huset lite. sa Johans farfar.
- Isåfall tror jag att det var ni som hade lagt dit fotoalbumet bakom soffan. sa Johan.
- Ja det var det. sa farmor.

Och så hör de hur det är några som är på väg ner för trappan och i trappan stod Johans föräldrar och Kajsas föräldrar.

- Hej! sa Kajsas mamma glatt.
- Hej! svarade Johan och Kajsa samtidigt.
- Vill ni ha lite bullar och saft? frågade Johans mamma.
- Det är klart vi vill det. sa Johan.
- Vad bra för då har ni tid att berätta vad ni har gjort idag. sa Kajsas pappa.

Och så började de att fika och så började Kajsa och Johan berätta vad som hade hänt under dagen.

- Men vem var det som gick i trappan utanför rummet i huset? frågade Kajsa.
- Vi gick inte upp för hela trappan utan vi gick bara några trappsteg upp och sen gick vi ner som om någon skulle gått upp för hela trappan. sa farfar.

När alla hade fikat upp och alla var mätta och glada så packade de ihop alla sakerna och började gå hem.
På kvällen sov Johan över hos Kajsa och de låg och pratade om vad som hade hänt under dagen i flera timmar.

Slut!