Berättelseläxa om vänskap i framtiden.

- Yes! ropade jag.
- Vad gör du? frågar mamma.
- Jag klarade precis det svåraste uppdraget på Frontireville.
- Vad är Frontierville?
- Det är ett spel på Facebook.
- Sitter du vid datorn nu igen? Du måste gå ut och få frisk luft!
- Men vad ska jag göra ute då?
- Men ring till någon utav dina kompisar.
- Vem då?
- Jag vet inte men ring bara till nån bara.

Jag började leta i telefonboken vi fått utav skolan.

1a, 1b, 2a, 2b, 2c, 3a, 3b, 4a, 4b, 5a och äntligen 5b.

Jag kanske ska ringa till Hannah eller kanske till Mira. Nej jag ringer till Sanna.
Jag började slå numret på telefonen.

- 1,2,3,4,9. sa jag tyst för mig själv.
- Hej det är Sanna. svarade Sanna i andra luren.
- Hej. sa jag lite tyst.
- Vem är det?
- Det är Emma från klassen.
- Vad vill du? svarade hon snäsigt.
- Jag undrar om… ja alltså…
- Kom till sak!
- Kan vi göra något? sa jag snabbt.
- Är du inte upptagen med datorn?
- Nej det är jag inte! sa jag irriterat.
- Nej jag kan inte idag. Jag ska… jag ska… jag ska iväg. svarade Sanna.
- Jamen, jamen.
- Hej då! Sanna la på innan jag ens hann reagera.

Nähä! Då får jag ringa till Mira.
Jag slår in hennes nummer och väntar.

- Hej. svarar en främmande röst.
- Hej. svarade jag försiktigt.
- Vem är det? frågar rösten.
- Jag heter Emma och jag undrar om Mira är hemma.
- Nej hon är hos Sanna. Vill du att jag ska säga att du har ringt?
- Nej det behöver du inte göra. Hej då.
- Hej då.

Men Sanna sa att hon skulle iväg hon sa ju aldrig att Mira var hemma hos henne.
Jaja. Jag får väl testa någon annan.

Jag ringde runt till alla men antingen svarade ingen eller var dom upptagna. Vad ska jag göra nu? Jaja jag får väl gå upp och spela frontierville.
Jag fick en idé…
Om jag söker på deras namn på Facebook så kan vi bli vänner där istället för i verkligheten.
Men då får jag ju ändå inte träffa vännerna och ha kul.
Jag orkar inte med det här mer.
Jag slängde mig på sängen och började gråta.
Mamma kom in och satte sig på sängen och började klappa mig på huvudet.

- Hur är det? frågade mamma med len röst.
- Jag vet inte hur jag ska göra! sa jag med gråt i rösten.
- Vad är det som du inte vet hur du ska göra?

Jag satte mig upp i sängen i stället.

- Jag vet inte om jag ska sluta vara på datorn så mycket eller om jag ska fortsätta som vanligt.
- Jag tycker att du ska börja vara lite mer social istället för att bara vara i din lilla datavärld.
- Du har nog rätt.

En vecka efter att jag slutade att vara på datorn.
I skolan.

- Hej vad ska du göra i eftermiddag? frågade Mira.
- Hej jag ska inte göra något särskilt. Hur så? svarade jag.
- Jag undrar om vi kan vara med varandra idag.
- Ja det kan vi göra. Men vem ska vi vara hos?
- Vi kan väl vara hos dig?
- Ja det kan vi.

På kvällen när Mira åkt hem så satte jag mig i soffan och funderade vad som hade hänt under dagen. Det hade varit en utav de roligaste dagarna på länge.

Mamma hade rätt att en riktig vän här i nuet är bättre än en dataskärm.

Enda sättet att få en vän är att vara en.